Demokratisamtal längs tunnelbanan

International Youth Think Tank har initierat och etablerat ett eget format för demokratiska samtal. Formen kallas för Open Chair Democracy Talks, vilket i praktiken innebär att think tanken på offentliga platser bjuder in förbipasserande att sätta sig på stol och prata demokrati. I april arrangerade International Youth Think samtal parallellt i 23 städer i Europa, och i en i Nordamerika.

Vi har frågat Lisa Lundgren och Petter Rodebjer om de nyss genomförda samtalen på stationer utmed Stockholms blå tunnelbanelinje.

Hur uppstod idén?
– Det var två saker. Ett, det här året expanderade Järvaveckan. Två, i och med att Dramaten kom med så tänkte någon att den blå linjen är en bra symbolisk entitet som knyter ihop båda platserna. Utöver det finns det en demografisk bredd på blå linjen: från Hjulsta i ena änden till Kungsträdgården i den andra. Det är intressant att inhämta perspektiv ifrån olika delar av samhället.

Hur tycker ni att det gick?
– Det gick bra, även om det var mer krävande än vad vi först tänkt.

Vad är största utmaningen för att få förbipasserande att slå sig ner?
– Folk oroar sig för att deras åsikter inte ska vara ”bra” nog. På platser som Rinkeby sa många att de inte kunde prata svenska eller engelska, i ”finare” områden snäste flera att de inte hade tid.

– Eftersom vi höll till i tunnelbanan var många människor på språng. Vi förstod att det skulle bli en utmaning och försökte därför gå fram till människor som inte såg stressade ut, eller när de satt och väntade på nästa tåg. 

Vilka är bästa knepen för att lyckas?
– Sänka tröskeln så mycket som möjligt. Med andra ord, att ’sälja’ demokratisamtalen som enkla och korta.

– Att ha en trevlig framtoning är nog alltid viktigast, men vi märkte även att saker som att tidigt påtala att vi inte är politiska eller vill sälja något, samt att säga “det är fyra korta frågor, det tar bara några minuter” fungerade bra. 

Hur länge varar ett ”standardsamtal”?
– Samtalen varierade en hel del så jag skulle inte säga att det fanns ett standardsamtal. Men i ungefär fyra minuter.

Är det okej om andra stannar till och lyssnar, och kanske till och med hoppar in i samtalen?
– Det beror på stämningen. Ibland passar det jättebra och folk, speciellt i samma sällskap, hjälper varandra, men ibland kan det vara känsliga svar som man inte vill dela med sig med flera som eventuellt kan lägga en värdering i det.

Något som stack ut just med ”tunnelbanesnacken”?
– Att folk inte var speciellt taggade på att prata med oss eller om demokratin. I USA, i Charlotte, var människor tacksamma över att få lufta sina men här var det nästan som om de gjorde oss en tjänst genom att prata med oss. Demokratin tas för given här i Sverige och många tyckte att inflytande över sitt eget liv och politiken är självklart.

– I början, när vi befann oss långt från centrum tog de som pratade med oss ofta upp saker som integration, utanförskap och trygghet. 

Vad var heta teman? Gissar att ni börjar märka att valet närmar sig …?
– Det var ovanligt att folk nämnde någonting om valet.

– Ett hett tema var Nato, och många efterfrågade många mer transparens, bättre information och utbildning gällande partierna och det politiska systemet samt fler partiöverskridande samarbeten i viktiga frågor.

Samtalen under själva Järvaveckan; hur gick de? Var de annorlunda jämfört med samtalen i t-banan?
– Det var däremot mycket enklare att får till demokratisamtal eftersom många var politiskt engagerade men också intresserade av vår organisation.

– Även fler kunde ha längre samtal med oss eftersom de inte var stressade på väg till ett tåg.

Vilken funktion tror ni samtalen har?
– Jag tror att folk har med sig frågorna och eventuellt delar med sig av sina reflektioner med sina nära och kära. För de som inte har så många att prata med tror jag det är skönt att få tala om vad man tycker och tänker för en person som inte läggernågon värdering i det.

Vad brukar de som suttit ner säga när ni rundat av och de ska resa sig?
– Ingenting speciellt, de flesta går bara därifrån.