Amelie Reuterskiöld, bildproducent på SVT och masterstudent i socialantropologi vid Stockholms universitet, skriver en masteruppsats om unga vuxnas relation till mobilen och sociala medier. Medier & demokrati och Internetstiftelsen är bollplank och vi har ställt fem frågor till Amelie inför nya läsåret.
Allra först: vem är du?
– Jag har en bakgrund inom media på lite olika sätt. Dels akademiskt inom medie- och kommunikationsvetenskap, dels praktiskt genom mitt jobb som bildproducent på SVT. I höst startar jag mitt sista år på masterutbildningen i socialantropologi vid Stockholms universitet. Jag har alltid varit väldigt nyfiken på kopplingen mellan människa och teknik, och särskilt hur unga personer – inte minst jag själv – påverkas av kombinationen internet, smartphones och sociala medier. Jag har därför valt att fokusera min mastersuppsats på dessa ämnen.
Varför tycker du detta är intressant?
– Att förstå hur unga personer i dag förhåller sig till internet, telefoner och sociala medier ser jag som helt avgörande för att kunna förstå den här nästintill unika unga generationen som spenderar en så stor del av sin vakna tid på just dessa ting. Jag känner att det är viktigt att unga personer bättre förstår sin relation till, ja för många är det ett beroende, av smartphones och sociala medier. Det bildar förutsättningar att kunna ha ett mer kritiskt förhållningssätt till sin mediekonsumtion, sociala medier och – i förlängningen – till omvärlden.
Du har redan gjort en fältstudie …
– Jag skrev en enklare uppsats i vintras där jag bedrev ett mycket kort, men väldigt intressant fältarbete i skolmiljö runt unga vuxna. Flera i studien upplevde starka känslor kopplade till mobilen och att de är beroende av den på flera plan. Den relationen och det beroendet till sin telefon och internet i allmänhet är något jag vill nysta vidare i. En kallade hela sin generation för ”dopaminfuckad”, och refererade till de dopaminkickar de upplever via appar med snabba klipp, som till exempel Tiktok. Det finns ett beroende som förmodligen bidrar till försämrat tålamod, inte minst i skolan. Alla uttryckte att deras skärmtid bör minska, men samtidigt gör de ingenting konkret för att ändra sina beteenden. Det aktiva valet, att fortsätta konsumtionen, är också något jag vill utforska mer.
Hur kom du i kontakt med Lindholmen Science Park?
– Jag kände tidigt att jag vill nå ut med min uppsats till en bredare publik. Därför hörde jag av mig till Martin Holmberg på Medier & demokrati för att höra om mitt område kunde vara av intresse för Medier & demokrati att samverka kring.
Hur hoppas du att samverkan ska kunna hjälpa dig i arbetet?
– Förutom att kunna få tips om bra och nyttiga kontakter, som eventuellt kan bidra i min uppsatsprocess, hoppas jag kunna konvertera uppsatsen från en akademisk studie till något mer praktiskt och användbart. Ett exempel vore att utveckla workshops eller föreläsningar med verktyg och strategier för unga vuxna att navigera i sitt förhållande till sin smartphone och sociala medier.