Unga kvinnors relation till sociala media: komplex och ambivalent

Amelie Reuterskiöld har en praktisk bakgrund som bildproducent på SVT och akademisk inom medie- och kommunikationsvetenskap. Det ledde vidare till masterutbildningen i socialantropologi vid Stockholms universitet. Hon drivs av ett intresse för kopplingen mellan människa och teknik, och särskilt hur unga personer påverkas av kombinationen internet, smartphones och sociala medier. Nu finns hennes masteruppsats ”Jag äter, jag scrollar, jag sover” färdig att ta del av.

Du har satt en lockande rubrik på uppsatsen, som på ett bra sätt fångar innehållet: ”Jag äter, jag scrollar, jag sover”. Vilken är studiens övergripande slutsats?

– Unga kvinnor beskriver telefonen som en ständig följeslagare som fyller alla luckor i vardagen. Den ger trygghet och struktur, men gör att man skjuter på saker och den skapar samtidigt stress och ångest om användningen upplevs som överdriven, vilket den väldigt ofta gör. Relationen präglas av en tydlig hatkärlek som rymmer både välbefinnande och problematiska känslor.

– Det mest slående var hur reflexiva ungdomarna är: de är fullt medvetna om hur deras användning bidrar till starka negativa upplevelser, samtidigt som de inte förändrar sitt beteende. Detta pekar på en komplex och ambivalent relation till deras digitala medier, och en tydlig inre moralisk dissonans. 

En av dina forskningsfrågor är hur de unga kvinnorna beskriver sin relation till Tiktok. Vad kom du fram till? 

– Tiktok är deras absolut mest betydelsefulla app och innehållet på plattformen upplevs både som underhållande och starkt beroendeframkallande. Ungdomarna uttrycker återkommande en ”love/hate relationship”: de tycker om innehållet, men känner samtidigt att de ”slösar bort tid” och mår ibland sämre av sitt användande. Många beskriver att de fortsätter scrolla trots att de vet att det inte är bra för dem.

– En annan central aspekt är FOMO, rädslan att missa något. De menar att om man inte använder Tiktok riskerar man att missa nya trender och därmed hamna efter socialt. Tiktok påverkar också deras koncentrationsförmåga och tålamod: allt ska gå snabbt. Många beskriver också hur de förlorar tidsuppfattningen när de scrollar. Plötsligt har flera timmar passerat utan att de märkt det.


I uppsatsen finns ett intressant mönster av skuldbeläggande där informanterna ofta refererar till vuxenvärlden, framför allt till sina föräldrar. Berätta!

– Ungdomarna upplever att vuxna ofta skuldbelägger deras digitala vanor, samtidigt som vuxna själva använder sina telefoner på liknande sätt. Detta skapar frustration och en upplevelse av dubbelmoral. Studien visar att unga generellt är mer reflekterande kring sin användning än sina föräldrar, som inte alltid ser sitt eget beteende som problematiskt. Många uttryckte också en besvikelse över att de blir skuldbelagda av sina föräldrar som ju faktiskt var de som en gång gav sina barn en smartphone. 

Informanterna beskriver ibland sin relation till mobilen på sätt som är smärtsamt att läsa. Beroendet, känslan av att lägga ”för mycket tid” och det starka behovet av bekräftelse via sociala medier. Vad tänker du kring detta?

– Jag tänker att det är beklämmande på många sätt. Den här generationen unga kvinnor befinner sig i en sorts rävsax: samhället kräver digital närvaro, samtidigt som de skam- och skuldbeläggs när de använder sina telefoner på sätt som anses ”fel”. Dessutom förväntas de upprätthålla sina sociala relationer via samma plattformar som utövar ett starkt grepp över dem. En tjej uttryckte detta särskilt träffande: ”Tänk om man tar en bild på när man sitter i sitt rum som ser förfärligt ut och man bara sitter och scrollar Tiktok… Det där är ens liv, halva dygnet typ. Jag kommer slösa bort typ 15 år på det här totalt.”

– I många intervjuer fanns en sorts hopplöshet och smärtsam acceptans. De är fullt medvetna om hur de spenderar sin tid, och många uttryckte en önskan att göra annat, men de fastnar ändå i scrollandet.

Australien har nyligen infört ett förbud som innebär att barn och unga upp till 16 år inte får använda stora sociala medieplattformar. Tror du att något hade förändrats för dina informanter om de debuterat i sociala medier först efter 16-årsåldern?

– Just detta diskuterade jag med flera av tjejerna. Det är en enorm skillnad att få en smartphone vid åtta-nio års ålder jämfört med att få den när man är sexton, särskilt när det gäller exponering för sociala medier. Många var positiva till den australiensiska lagstiftningen och menade att om ingen i deras omgivning hade haft sociala medier i tidig ålder, hade det inte varit ett problem att själva avstå. Flera beskrev att deras generation var en ”testgeneration” som fått både smartphones och sociala medier alldeles för tidigt. Många uttryckte att de absolut inte skulle göra likadant mot sina egna framtida barn och att de vill vänta tills barnen är betydligt äldre innan de får en smartphone.

Läs undersökningen i sin helhet i pdf:en nedan.