Ulla Sätereie var en av huvudpersonerna bakom Global Investigative Journalism Conference (GIJC). En konferens som bjöd på både energi och tårar.
– Så starka berättelser, så starka människor som verkligen gör skillnad.
I förra veckan samlades över 2 200 journalister från olika delar av världen i Göteborg för den största konferensen om undersökande journalistik någonsin. Veckan inleddes med en förkonferens på Lindholmen som Medier & demokrati var medarrangör till, denna var bokad till sista plats och innehöll föreläsningar om AI, innovation och samarbeten. Därefter följde tre intensiva dagar på Svenska mässan där deltagarna kunde lära sig allt från att koda i Python och jobba med data i Excel till hur man undersöker organiserad brottslighet och undersökningar som kan stärka demokratin.
Vi ställde några frågor om konferensen till Ulla Sätereie, ordförande för Föreningen Grävande Journalister (FGJ) som var en av tre huvudarrangörer tillsammans med Medieinstitutet Fojo och USA-baserade Global Investigative Journalism Network (GIJN).
Hur skulle du sammanfatta konferensen?
– En fantastisk upplevelse. Så många människor, så mycket journalistisk kunskap och erfarenhet. Det som slog mig mest var den positiva energin, att det var en så bjussig stämning bland alla deltagare. Det har gått fyra år sedan den senaste GIJC-konferensen där alla kunde träffas, i Hamburg 2019, så jag tror att det bidrog till att alla var glada över att få träffas igen.
Är du nöjd med hur den blev?
– Resultatet är långt över min förväntan – och då hade jag ändå väldigt högt ställda förväntningar! Vi klarade logistiken, att ratta en konferens med runt 2200 personer är en ganska komplex uppgift. Och programmet blev oerhört bra, tror inte att det bara var jag som hade svårt att välja mellan alla intressanta grejer att gå på.
Vilka highlights tar du med dig från förkonferensen respektive huvudkonferensen?
– Jag måste nog ta två exempel från förkonferensen. Det första är mitt möte med ARIJ, ett nätverk för undersökande journalister i Mellanöstern och Nordafrika. Man blir ödmjuk av att få träffa kollegor som arbetar under helt andra förhållanden än vi är vana vid. Det andra exemplet är Rune Ytrebergs session om hur de jobbar med AI på hans redaktion i Tromsö. Väldigt inspirerande!
– Från huvudkonferensen… åhhh, det är svårt. Ron Deiberts key note om digital säkerhet och det arbete de gör på Citizens Lab i Toronto imponerade på mig. Men mest berörd blev jag av att höra om hur journalister i Italien, Sydostasien och Mexiko granskar organiserad brottslighet och hur journalister i Ukraina går till väga för att identifiera dödsoffer och kartlägga krigsförbrytelser.
Var det något särskilt seminarium eller möte som stack ut för dig?
– Jag fick tårar i ögonen under Ukrainasessionen. Så starka berättelser, så starka människor som verkligen gör skillnad.
Hur var det att jobba som medarrangör till en så stor konferens?
– Väldigt roligt, väldigt lärorikt och väldigt mycket jobb. Vi är många, många som har arbetat hårt för att göra den här konferensen, både professionellt och ideellt. Det var nog inte bara jag som somnade väldigt gott i fredags kväll.
– Sedan ska vi inte sticka under stol med att säkerhetsfrågorna har varit en utmaning. Redan från början var vi medvetna om att en ganska stor del av deltagarna ständigt lever under hot, sedan höjdes terrorhotnivån i Sverige och dagarna före konferensen fick två deltagare motta direkta dödshot. Jag är väldigt nöjd med vårt goda samarbete med Svenska mässans säkerhetsavdelning, polisen och enskilda organisationers säkerhetsansvariga. Jag är också mycket tacksam för den förståelse som deltagarna visade för att vi tog säkerheten på allvar.
Du sa på scenen under konferensens galamiddag att det här var några av de bästa dagarna i ditt liv. Vad får dig att känna så?
– Jag tror på mänskliga möten och starka personliga nätverk. Jag tror också på att demokrati står och faller med starka, oberoende, fria medier. Och jag tror att en konferens som GIJC23 bidrar till detta.